Åt rätt håll

Igår och inatt har det fungerat riktigt bra. Tarsan var med mig i köket och på toaletten. Han följer med mig och kommer när jag ropar. Han har också börjat äta mat i köket. Han blev dock helt livrädd för diskmaskinen och gömde sig i några timmar när jag startade den. Men det är positivt att nyfikenheten tar över för rädslan mer och mer. Det bådar gott.


Jag hoppas också att när han blir mindre osäker på omvärlden att han får utlopp för sin energi på annat än mina sladdar/böcker/kläder/tår/händer/ben. Men vi får se.

Tarsan på äventyr

Tassen har blivit ännu modigare de senaste dagarna. Nu vågar han sig ändå in i köket och lite till. Han har ätit sin mat på reguljär plats ett par gånger, men mest ger han sig ut för att leka i hallen eller utforska utrymmen. Han är fortfarande mycket misstänksam men han lyssnar på röster nu vilket han inte gjorde för några dagar sen. Under helgen ska vi jobba vidare på att få honom ut ur mitt rum. Helst ser jag att han går ut på eget initiativ och inte bara för att man lockar honom.

Annars har det gått framåt ganska mycket. Han är inte längre rädd för mig även om han fortfarande gömmer sig när andra kommer mot honom. Han sover bredvid min kudde eller på min mage på nätterna och hoppar upp i min säng så fort jag lägger mig ner. Alltsomallt börjar det arta sig med förtroendet för människor.

Tarsan

Tassen har nu fått ett nygammalt namn tillbaka - Tarsan. Det var det första namn jag kom på när vi tog hem honom men sen ändrade jag mig och efter mycket debatt och eftertanke heter han nu det igen. Avgörandet fälldes igår kväll när han bet tag i min trådgardin och slängde sig ut i rummet för att genast flyga tillbaka in i väggen.

Hoppas han inte blir helt schizo efter alla namnbyten!

Ytterligare framsteg

Idag fortsatte arbetet och efter lite manövrerande lyckades jag locka till mig honom medan han var på golvet. Det har aldrig lyckats förut. Och när det väl var avklarat lossnade en massa annat också. Jag fick både stå, huka och sitta ner bredvid honom på golvet. Han var iochförsig ockuperad med en leksak, men ändå! Sen kunde jag även klappa honom medan han åt.

Idag kom även Eva och Lars hem. Han är fortfarande väldigt misstänksam men Eva fick ta i honom och tydligen var han avslappnad då också. Det är mycket bra. Jag vill att han ska vara trygg bland människor i allmänhet och inte bara med de han umgås med så mycket jobb kvarstår på förtroendefronten. Han vågar heller inte lämna mitt rum så jag hoppas med lite tid och omsorg att han blir modigare.

Men på bara en helg tycker jag detta är ganska fantastiskt.

Äntligen sömn!

Inatt fick jag sova hela 6 timmar! + ett par på morgonen. Jag vaknade inte heller av att han gnällde utan av att han drämde min lösa usb-sladd systematiskt i golvet. En cerisrosa leksaksmus hade inte heller mycket att säga till om. Det känns bra att han nu så smått börjar slappna av och bete sig som en kattunge, dock blir jag livrädd för mina ägodelar. Igår kväll kollade han in akvariet flera gånger och jag blev tvungen att ryta i på skarpen. Tusse han sket fullständigt i såna saker men så var han ju 11-12 när jag skaffade fiskar.

Än så länge på morgonen har det gått bra. Jag är lite orolig för hans avföring som fortfarande inte går att separera från urinet, utseendemässigt. Det såg heller inte bra ut det han lämnade i duschen. Slem och blod bl.a. Det kan vara miljöbyte och ändrad mat, får man hoppas.

Framsteg

Ok, 3 timmars sömn i natt. Jag vaknade i två omgångar varav en av att han låg och gnällde i diskstället på diskbänken. Jaha, liksom. Han gnällde sedan oavbrutet hela natten igenom. Vid nåt tillfälle framåt småtimmarna började jag härma hans läten och hej svejs så dök ett nyfiket katthuvud upp vid sängkanten. Sen åmade han sig och krälade på mig i ett par timmar.

Det måste jag säga är stora framsteg. Igår fick jag inte ens titta på honom. Under dagen idag har han ömsom varit misstänksam och rädd, och ömsom väldigt kelsjuk. Han somnade bl.a. på min säng medan jag läste trist kurslitteratur. Han är heller inte längre rädd för min systemkamera. Yääy. Tyvärr så går det fortfarande inte att närma sig honom i fritt utrymme. Han har varit ute i huset på äventyr men får han syn på en så sticker han in under nån möbel ögonaböj.

Hursomhelst har jag införskaffat feromoner (dyrt!) och sprayat här och där. Bl.a. i duschen där han så trevligt lämnade en askfärgad diarréskit imorse.

Jag trodde det skulle dröja längre innan han närmade sig någon på eget initiativ, så jag är positivt överraskad! Hoppas det håller i sig när resten av folket kommer hem.

Första dagen

Tassen har legat under min säng hela dagen. Rådet från kvinnan vi köpte honom av var att umgås med honom hela tiden och att ta i honom varje dag. Men telefonkvinnan på kliniken hade andra instruktioner. Hon menade att vi skulle lämna honom i fred eftersom han är stressad. Vi kanske skulle få vänta ut honom några veckor innan han känner sig trygg. Hursomhaver har vi väl bestämt att köra nån slags kompromiss mellan alternativen. Just nu får han alltså vara ifred under min säng. Han äter och går på låda (i mitt rum) som en normal kattunge så den delen funkar i alla fall.

Vi fick även rådet att köpa kattferomoner (Feliway) på Apoteket. Tydligen ska det hjälpa. Jag hoppas det i vilket fall, för första natten var han mycket orolig och gnällde och fastnade i små utrymmen han försökte gömma sig i.

Jag hoppas att natt 2 blir lugnare så jag får sova några timmar.

En ny kattunge

Min allra finaste Tusse gick bort efter 17 år i början av september och jag kände på en gång att jag ville ha en till katt. Jag letade länge i annonser och liknande men fastnade aldrig riktigt för någon. Efter att ha läst i tidningen om kattungarna som lämnats för att dö på Tunadals sopstation kontaktade jag Söråkers Allfoder och åkte dit (torsdag 18/9). Alla de katterna var tingade men det fanns andra. Längst in i ett hörn under en soffa satt en liten sak och tryckte. Tyvärr var han född i naturen och således inte tam. Jag/vi valde den ändå för han var söt och såg ut att ha potential. Nu ska jag försöka tämja honom och den här bloggen kommer att dokumentera resans gång.

Jag har preliminärt döpt honom till Tazman.