Av med bollarna!

Så efter julafton så fortsatte Tarsan att försvinna bort hela dagen och hämtas in med våld på kvällen. Höll på så i flera dagar tills vi ringde kliniken och beställde tid för att klämma till de små. Eller stora som de blivit nu. Det känns som om tiden är inne.

Efter tidsbokningen så lugnade han ner sig förstås och återgick till det normala.

Men det hjälper inte. På måndag åker kulorna!

Tänk om tomten hade kommit också

Julafton för Tarsan var ingen fröjdsam affär. Han gick ut strax efter åtta på morgonen och lät sig inte fångas förrän vid fem på kvällen. Innan dess var jag ut flera gånger och försökte locka in honom men han gömde sig under grannens hus varje gång jag eller nån annan kom i närheten. Han är alldeles livrädd för Johan och inte blev det bättre när farmor besökte. Antagligen valde han därför att spendera dagen och kvällen utomhus i säkerhet. Efter att jag lyckats fånga honom gick han och gömde sig bland tvätten och syntes inte av förrän framåt småtimmarna.

På nyårsafton går han inte ut alls.

Tusse

Jag saknar Tusse nåt förskräckligt nu på vintern, och speciellt julen. Han brukade följa med mig till min atelje/lekstuga och sova på hyllan medan jag påtade på. Jag har inte suttit där en enda gång sen han gick bort. Jag flyttade hela min verksamhet in i huset istället. Det är bara för trist att sitta där utan honom.

Snart fyller han år också. Världens bästa lurv.

Foton!

Tarsan blir fan bara större och större, men jag antar att det ingår. Lite nya bilder är på sin plats.











Tyvärr har han också utvecklat damp eller motsvarande. Han blir helt crazy och river sönder saker och äter bomull och toapapper bl.a. Det är tur att jag är djurvän.

Ute och skuttar

Nu är Tarsan ute själv på dagarna, ett par timmar. Man behöver inte ha dörren öppen längre. Första gången jag stängde den hoppade han med huvudet före rakt in i köksfönstret men då fick han ju veta att det var fel taktik iallafall. Han är inte som Tusse som bara höjde rösten när han ville in. Tarsan har knappt nån röst. Nu får man helt enkelt kolla lite då och då om han har ledsnat. Jag hoppas att han i framtiden utvecklar stämbanden eller lär sig nåt annat sätt att annonsera ingående.

Tarsan med s

Igår var vi till veterinären för vaccination. Fan va länge man fick vänta. Nästan 45 minuter över tiden. Tarsan höll på att klösa sig ur buren. Ingen höjdare. Och veterinären avfärdade mig ett par gånger vilket jag tyckte var lustigt. Whatever. Hon beklagade masken och sen var det klart.

På intyget står det dessutom Tarzan. Alla stavar det med z. T.o.m. Google insisterar. Men jag vill ju att det ska vara Tarsan.

En helt ny värld

Tarsan har fått börja vara ute på dagarna nu. Första gångerna vågade han inte gå ifrån bron men nu försvinner han iväg på strövartåg, till min stora ångest. Jag vågar inte ha halsband på honom heller ifall han springer bort och ingen får tag i honom. Men han har kommit tillbaka hem varje gång inom nån timme. Tyvärr vågar jag inte stänga ytterdörren medan han är ute eftersom han fortfarande är såpass nervös så nu när det blir kallare kommer han nog få stanna inne.